Ensam och övergiven

Asså, detta är ju skrämmande. Det får inte bli en vana nu. *Ylar olyckligt*
Vad pratar jag om undrar ni säkert? Jo så här är det, att både "mamma" och "pappa" har lämnat mig ensam flera gånger nu i helgen. *Ylar*
Det bara är sååå synd om mig. "Mamma" och "pappa" har tittat på bil flera dagar och då har inte jag fått följa med. Jag har ju lärt mig detta med bil vad det är. Nu duger tydligen inte den vi har längre så då ska det bli en ny. Jag tycker jag borde vara den som ska välja det, men så är det tydligen inte. (Oroa dig inte, vi har dig i åtanke när vi tittar på bil/pappa).
I går övergav "mamma" mig också, så hemskt. Tack o lov så hade jag ju den där "pappa" att ta hand om hemma och vi gick på en långpromenad och busade en massa på åsen. Sen när vi kom hem så skulle "pappa" grejja en massa, men jag fick honom till att gosa massa på mig i stället tills "mamma" kom hem igen. Efter en stund så ringde det på dörren igen, då var det "mikke" som kom, han är snäll och duktig på att gosa på mig. *Flåsar nöjt*
Han tog med mig ut och sprang och busade en massa sent på natten. En mycket bra avslutning på dagen.
Men jag blev övergiven idag igen. *Suckar*
Idag skulle husvagnen ställas in, och jag kunde inte få följa med. *Surar*
Men när "mamma" och "pappa" kom hem så hade de "farmor" med sig, det var kul.