En lugn dag

I dag har det inte hänt så mycket här hemma. Jag har hjälpt "mamma" lite genom att kolla in balkongen en del, och vi har hunnit vara ute och busa lite också.

Tråkvädret har återvänt

Jaha, redan när det blev söndag så visade det sig att solen var som bortblåst. Det var inte alls något mysigt väder ute då. I dag har det inte heller varit väder att tala om. *Suckar*
Jag och "mamma" har vågat oss ut ändå på ett par lite längre promenader under dagen, mellan det värsta av regnet. Det har verkligen varit hemskt.
Jag bara måste visa upp en liten bild på stolpen som anföll mig häromdagen. Asså "pappa" säger att den blev sne på grund av att den anföll mitt huvud. Värsta dåliga stilen tycker jag. Borde det inte vara förbjudet att sätta stolpar på gräsmattan där jag ska gå?

Solen tittade äntligen fram

I dag har det verkligen varit en underbar dag. Solen har visat sig i dag, inte bara en liten minut som tidigare, utan nu massor av härlig sol.
Man kan ju inte annat än att vilja vara ute och passa på att njuta en sån här dag. Jag tog med mig den där "pappa" figuren ut på en långpromenad, och vi hittade på massor av bus på vägen.
Asså, vad man man säga, solen gjorde att man fick massor av energi på nytt och det var ju mängder av spännande saker ute att undersöka.
Hittade massor av spår och intressanta dofter ute som verkligen var spännande att kolla upp.
Vi passade på att busa en massa ute också, man måste ju verkligen roa sig när man har chansen, det är ju inget som man direkt har lust med dagar då det kommer massa hälsovådligt regn.
Jag tog med mig "pappa" till bussgaraget också, vi kollade lite bland bussarna för jag måste ju hitta på något bra sätt att åka till Ville nu när vi har ett bröllop att planera tillsammans.
Jag tror att ett sommarbröllop vore helt perfekt för oss, vi har ju mängder av saker att planera.
Vi bussgaraget träffade jag i alla fall en jättetrevlig busschaufför och ett par mekaniker som jobbade där trots det var lördag.
När vi kom hem igen så hade "mamma" städat en massa. Tydligen så var det lättare att göra det när inte "pappa" var hemma. Det är nog för han är en sådan lortgris. Jo, så måste det så klart vara. Fast "pappa" gjorde något konstigt när vi var hemma igen, han började att tvätta fönstren.

Höstdepression?

Hejsan alla, här har det väl inträffat lite av vad man kan kalla för höstdepression. Det har väl inte alls hänt så mycket direkt i vardagen. Min älskade "mamma" har ännu inte återhämtat sig helt i från förkylningen, tycker massor med synd om henne. Det är den där dumma "pappas" fel att hon är förkyld, för han var förkyld först.
I dag hände det något dumt dock, som jag bara måste berätta om. Men först något roligt. "Farmor" var här hos mig och hälsade på i dag. Mina tvåbenta skulle åka och handla, samt att "farmor" skulle få mat här, så då kom hon och hälsade på och jag fick i uppdrag att vakta henne medan mina tvåbenta handlade. Det var faktiskt värsta bra, "farmor" är väldresserad att gosa på mig. *Flåsar nöjt*
Nu till det dumma, och lite förnedrande. I kväll när jag och "pappa" var ute och gick i det hemska och hälsovådliga regnet så gick det en person bakom oss som jag tyckte var väldigt intressant så jag gick helt oskyldig och tittade på personen. Då, ja då hände det... PANG... sa det bara helt plötsligt. Jag blev sittande och helt groggy. Jag hade blivit överfallen av en stor stolpe.
Asså det var verkligen hemskt, och ont i huvet gjorde det, så pass att jag såg stjärnor. O vad gör då den där "pappa"? Jo, skrattar. *Surar*
Där satt jag groggy, överfallen av en stor vägskylt som bara anföll mig när jag gick där, och så blir jag skrattad åt. (Ok, lite synd om mig tyckte han nog för han var snabbt framme och tittade till mig, men skrattade och sa åt mig att jag skulle se mig för).

Min helg

Asså jag ska väl börja med gårdagen, då var vi ute på en promenad, hela familjen, vi fick med oss den där "pappa" figuren en sväng även om han inte var så där jättepigg i går. Förkylning kallas det visst när tvåbenta har rinnande nos.
Vi tog oss i alla fall bort till Djurbiten, en djuraffär som inte ligger allt för långt ifrån där vi bor, de är väldigt trevliga där. "Pappa" var inne och köpte mat där till mig, något foder som jag visst skulle kunna äta utan problem. Nåja, mat och mat. *Suckar* En biff eller något, det är mat det, men inte var det något sånt jag fick inte.
Däremot så köpte han faktiskt en riktigt trevlig pipleksak, ja, den sa väl bara pip i kanske en dryg minut innan den var i småbitar söndertuggad på golvet, men den var väldigt god att tugga på i alla fall.
I dag så har det väl inte hänt så där speciellt mycket. "Pappa" har mest legat och jämrat sig på soffan om att det är sååå synd om honom, vilket varken "mamma" eller jag tror på.
Jag och "mamma" hjälptes i alla fall åt i morse och gjorde frukost till honom då det ju faktiskt är fars dag.
Nu börjar "mamma" känna av förkylningen och är sur på den där dumma "pappa" för att han smittat henne. *Morrar lite* Asså man får inte smitta min mamma så där. Dumma dumma "pappa".

Pinsamt

Asså det är ju pinsamt så lite det bloggas här, man får ju skämmas lite.

Äntligen första snön

Ohhh vad härligt, äntligen så har den första snön kommit. *Viftar ivrigt på svansen*
Det är så underbart, jag älskar verkligen snö, ja jag är rent ut sagt tokig i det.
Vi tog oss ut i kväll nu för att busa, det var väl kanske lite lite snö egentligen, men det gick ändå att raka ihop lite snö till snöbollar som jag kunde fånga och tugga. *Flåsar nöjt*
Jag var lite ivrig, den där "pappa" filuren är så slö när det gäller att göra snöbollar så jag fick allt hjälpa honom lite. I min iver råkade jag visst bita "pappa" ett par gånger när vi busade. Han klagade på att det gjorde ont och att han fick ett par blåmärken.
Asså det kom så många snöflingor så det gick ju inte att fånga alla. Men jag försökte lite att fånga några i alla fall. Man kan ju inte vänta på att alla ska lägga sig på marken.
Det blir ljust och fint när snön kommer, det är väl bara att hoppas att den inte smälter bort på en gång. Men mina tvåbenta pratade om att den säkert är borta redan i morgon, snacka om dåligt i sånna fall.
Men nu fanns ju snön i alla fall, så varför tänka på morgondagen, det är ju bara att njuta av den härliga snön. Mera snöbollar till mig tack.
Jag fångade snöboll efter snöboll, helt underbart. Mera snö nu tack.
Jag var ju tvungen att ta mig bort till min koja och kolla om den stod kvar även om det snöade, och det gjorde den.
I dag så har det varit en massa annat som har hänt också, jag har bland annat varit hos "farmor" en sväng och vaktat henne så att hon inte skulle rymma i väg. Jag fick det tunga arbetet medan "mamma" åkte och träffade Tapio som var snäll och hjälpte de tvåbenta att få vinterskor på plåtlådan. Det är tydligen något man måste ha, ja alltså vinterdäck på bilen.

En lång helg

Jaha, då går helgen emot sitt slut, det har varit en helg med på tok för mycket tid spenderat i den där plåtlådan. *fnyser*
Asså jag gillar verkligen inte att åka i den. Färden i plåtlådan i går tog oss hela vägen hem till "morfar", gammelhusse så att säga. Visst var det skoj att träffa honom igen, men uche vilken resa dit.
När vi väl var där så var det ju nästan halvvägs hem till min älskade Ville, så jag tyckte att vi skulle ta oss dit på en gång. Jag var och kollade om det fanns några bussar som det stod Ville på, men inte då. Värsta dumt.
Jag tog mig även bort till järnvägen, tänkte att man kanske kunde åka ett tåg hem till Ville, men jag såg inte röken av något tåg inte. Värsta dumt. Jag tror minsan mina tvåbenta försökte lura mig.
Jag tänkte om jag skulle lyckas nosa upp något spår som leder till Ville, för jag vill ju träffa honom snart igen, och allt hemskt bilåkande förgäves. Men nästa gång vi åker den där sträckan så måste jag lyckas övertala mina tvåbenta att vi ska åka en bit till.
Nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen, jag har intagit min favoritfotölj här hemma och det är nog snart dags att sova lite. *Gäspar*

Tycker inte om...

... att behöva vara ute och åka bil. Ändå har den där "pappa" tvingat in mig i bilen. Värsta dumt faktiskt. Tur att mamma är med och håller ordning på plåtlådan.

Hemskt övergiven

Asså i dag hände det något riktigt hemskt. Dagen började som vanligt, väldigt bra med massor av gos och mys, och fortlöpte så också, ända tills, ja det är verkligen hemskt, "mamma" tog på sig och gick ut. UTAN MIG! *Yyyyyyylar*
Hur kunde hon? Lämna mig ensam. Hela min värld rasade i hop liksom.
Ett par timmar, dagar eller om det var minuter efter att hon gått så hörde jag en nyckel i dörren och blev så klart överlycklig och tänkte direkt att hon så klart skojade med mig. Men in kommer den där "pappa" figuren. *Fnyser*
Inte hade han någon "mamma" med sig inte, jag var fortfarande lika olyckligt övergiven här hemma. Jag övertalade "pappa" om att vi var tvugna att ge oss ut på en promenad så att vi kunde leta reda på "mamma", men jag letade överallt på de ställen vi brukar gå, men inte något spår av "mamma".
Den där "pappa" figuren pratade något om att "mamma" skulle vara i väg och skjutsa en kompis för att hämta hennes bil på Volvo. Men asså måste hon överge mig för det?
När vi kom in igen så fanns det ingen "mamma" där heller. Asså det är ju skandal. Jag var helt förstörd och la mig i min fåtölj och deppade lite.
Fast jag kom på efter en stund att det kanske inte var så dumt att den där "pappa" figuren var hemma trots allt. Jag kunde ju charma honom att gosa på mig, och busa lite med honom.
Vi gosade och busade en liten stund och vips så kom "mamma" in genom dörren igen, det var knappt att jag märkte det. Konstigt det där, för sen var det som om hon aldrig lämnat mig.

Mera latande

Ok, det kanske inte riktigt är så illa som det ser ut på bilden och som rubriken säger, det är bara den där elaka "pappa" figuren som tyckte det var roligt. Säkerligen bara för jag råkar tycka det är skönt att ligga och ta en liten kort paus i hans säng. Jag har faktiskt haft fullt upp med massor av livsviktiga hundgöromål hela dagen så jag är ju helt slut på grund av det.
En fördel också med att man råkar lägga sig en stund i sängen är ju att min snälla "mamma" kan lägga sig bredvid mig och klia mig på magen. Det är ju helt klart en av de tvåbentas viktigaste uppgifter.
I dag så kom "farmor" hit och fikade med "mamma". Det var värsta bra att hon kom hit även om hon var snål och inte gav mig något fikabröd att smaska på.

Hård dag

Ok, rubriken kanske ljuger lite. I dag så har det väl varig en ganska så lugn och skön dag, men det är ändå ett tungt hundliv man har när man ligger i soffan och försöker sova men blir störd hela tiden av diverse struntsaker.
Det har väl inte hänt något speciellt i dag, en dag som de flesta andra, men det har blivit massa gos med "mamma".

Söndagsutflykt

I dag tog jag med mig "mamma" och den där "pappa" ut på en liten tur i plåtlådan, ja naturligtvis så tvingade jag ju "mamma" att köra för sånt grejar ju inte riktigt jag. Jag är ju inte heller speciellt förtjust i att behöva åka med plåtlådan men det hade varit mycket prat om skogen på sistonde så det var väl på tiden.
Min klo där klokapseln blev bortopererad är nu så pass bra att lite bus kunde vi unna oss.
Sagt och gjort, vi åkte i väg en bit utanför stan till en av de skogar som vi brukar åka till för att busa. Ja, vi brukar väl även leta svamp där, men det var det väl lite kört för nu. Det har ju varit en ganska tråkig höst med mycket sjuka för min del. Först magen och sedan klo problem.
Jag fick poser en massa för kameran, sånt måste man ju göra för att visa upp sig för sina bloggkompisar så här, det är ju en vecka sedan jag visade mig. Det har väl inte hänt så där jättemycket på hemmafronten.
Det blev i alla fall massa bus när vi var ute, men kan ju inte bara poser. Hade massor av överskottsenergi att göra slut på. *Flåsar nöjt*

Bus på åsen med "mamma"

I dag har det varit en riktigt bra dag. Det är nämligen så att jag lyckades övertala min kära "mamma" om att vi var helt och hållet tvungna att ta oss upp till åsen för att busa även i dag. Asså det är väl ett litet problem att min tass fortfarande är lite öm efter operationen. (Min klo kapsel blev borttagen av veterinären.
Men asså som hund så kan man ju inte gå och ta det lugnt för alltid. Speciellt inte så mycket trassel som jag har haft under den här hösten. Då måste man få roa sig lite också. O vem är bättre att få med sig ut och busa om inte min älskade "mamma".
Ok, jag vet, det är oftast jag och den där "pappa" figuren som busar ute på åsen, men i dag var det bara "mammas" dag, så "pappa" fick snällt hålla i kameran och titta på. *Viftar på svansen*
Asså som hund så kan man ju dock inte bara busa utan jag var tvungen att sniffa runt och kolla vilka andra som har besökt min ås. Ok, jag är villig att dela åsen lite med min kära Ville också, som faktiskt har besökt den. *Viftar stolt på svansen*
Som avslutning var jag tvungen att kolla om min koja stod kvar och det gjorde den minsann.

Höstmodell

Det har varit en lång vecka med mycket att göra för mina tvåbenta, där av att det har varit lite dåligt med uppdateringar här. Både "mamma" och "pappa" har grejjat en massa saker med Lucia för Lions räkning.
Men i dag så blev det avkoppling, en långpromenad med massa bus så det stod härliga till. *Viftar lyckligt på svansen*
Det var väl kanske inte så bra att busa så mycket som jag gjorde med min ömma tass, men oj så välbehövligt.
Det blev en massa modellbilder tagna också. Jag var en duktig modell. *Flåsar nöjt*
Titta bara så malligt jag kan posera.
Asså ok, jag tröttnade väl en del ibland på att vara modell, så det fick bli lite bus och gos med "pappa" också. Jag tyckte att han kunde bära mig, men han påstod att jag var tung.
*Fnyser* Så säger man väl inte till en dam?
När vi nästan var klara med fotograferingen och hade busat klart så kan ni säkert gissa vad som hände? Ja just det, det började regna. En massa hälsovådligt regn började komma ner.
Hade det inte börjat regna så hade det säkert blivit mera bus. *Suckar* Men det hör väl till det där som de tvåbenta kallar för höst.