Åkte tidningsbud till veterinären

Här ligger jag och sover min middagslur helt ovetandes om vad som väntar runt hörnet. "Mamma" började klia mig igen och jag tänkte bara fortsätta sova men kände att något var på G. "Upp och hoppa" hör jag och reser mig förvirrat. "Dags att gå ut..."Här är jag ute och jag är i en skog jag inte brukar vara i så mycket, Doktorsskogen! Mjo visst ser ni, "pappa" och min kompis T kom och hämtade mig och "mamma" och vi fick skjuts till min tant doktor. Fick träffa en sköterska där som jag gillar och det gick rätt bra att lämna blod idag även om det allt kändes.När vi kom in igen så kom min doktor som jag hade senast och hon sa bara bra saker i mina öron hört. "Jag tycker vi slutar med insulinet nu". Ser ni?! Hon sa alltså att "mamma" och "pappa" inte längre får sticka mig! Som jag har sagt hela tiden, lika bra att sluta med det helt. Mina doktorer är de bästa! Tänk att jag som mådde så dåligt nu med deras hjälp mår så här bra och utan sprutan kommer jag må sketabra!Någon annan snappade upp att mitt blodsocker kan bli lite högt men då får vi ringa doktorn men jag har på känn att jag ska slippa fler sprutor i nacken nu även om jag måste tillbaka och lämna fler prover. Jag hade mest min mat i huvudet vid denna tidpunkten, min tunna här hemma är nästan tom så jag måste ha en säck idag (klarar mig kanske över helgen) men hungrig som jag är så tyckte jag vi skulle ta med säcken ut och gå hemåt så ingen snor den för mig.
Sedan kom min kompis T med tidningsbilen och hämtade mig igen så jag slapp gå hela vägen hem. Vilka vänner jag har alltså!

Veterinärbesök

Idag åkte vi till min doktor igen men hon var inte där, de sa att hon var hemma och var sjuk. Jag fick då min andra doktor som också har hjälpt mig jättemycket och som vi också gillar. När jag undrade lite vad vi gjorde där när vi väl gick ut så sa "mamma" och "pappa" att de tog ett blodprov som vanligt på dig för att kolla hur ditt socker ligger. *Fnys* det tror jag inte alls på för då hade jag ju märkt något! Det gör sketaont när de sticks och något sådant kände jag inte idag.
Jag insåg att det var lika bra att hoppa in i plåtburken blixtsnabbt så de inte skulle komma på att de glömt sticka mig *ryser*. Som ni kan läsa så klarade jag mig undan för nu är jag ju hemma och bloggar!

Vakna upp på fel ställe

Här har jag gått och bäddat ner mig. Det är kallt ute och jag har på känn att något är på g. I måndags gick jag och la mig i sängen också men vaknade upp hos tant doktorn! Ni kan ju förstå vilken chock man får när man inte vet hur resan dit gick för jag kan faktiskt vägen till doktorn nu för tiden.
"Mamma" har berättat att jag gick och la mig och sedan vaknade jag upp förvirrad och blind och rätt så okontaktbar. Hon hade visst ringt hem den där "pappan" tidigare från jobbet också och sedan hade de burit ner mig till bilen och tagit mig till min doktor som snabbt hjälpte mig bli bra igen för jag kunde bli bra igen. Mitt blodsocker hade nämligen sjunkit lite lågt.
Idag var det dags att åka och kolla mitt socker igen, jag hatar när de ska ha in den där nålen alltså (enligt "mamma" gick både nål och termometer bra i måndags) (inte troligt enligt mig!). De fick iaf sina droppar blod och när svaret kom så låg det lite lågt den här gången också men inte lika lågt. Nu skulle de sänka medlet i min morgon och kvällsspruta ännu mer. Jag tycker de kan strunta i den helt!

Veterinären igen

Idag var det dags att åka till veterinären så de kunde sno mer av mitt blod igen. Idag skulle de ha sådär mycket igen med en stunds mellanrum. Jag tycker inte att det är ett dugg kul och försökte krypa under "mamma" och gömma mig men de kom åt mig ändå *surar*
När vi fick provsvaren så sa de att de var jättebra (ska vara under 200 och över 50) och låg nere på 68 vilket är jättelågt för att vara jag. Nu behöver jag inte åka dit på flera månader! Dunderskönt!

Åter hos tant doktorn

När ni ser detta så kanske ni förstår om jag blev orolig. Det är som så att jag trodde jag och "mamma" skulle åka ut och hitta på något bus men jag bedrog mig, bedrog mig väldigt mycket. Det där skulle doktorn ha för att kolla hur min kropp mår, mjo ni förstår hus tossig morsan blivit nu.Inte nog med att jag fick åka till doktorn, de ville ha ut ännu mer blod av mig nu.Jag är faktiskt inte ett dugg glad, dessutom så stack de mig mer än nödvändigt även om "mamma" säger att det var lite mitt eget fel som inte är stilla.I väntan på tant doktorn med de ännu en gång braiga beskeden så la jag mig och tog en kort tupplur.
Här har jag blivit utsläppt och det är ju försten hem som gäller, jag tänker inte vara kvar där längre än nödvändigt!Jag vände mig ändå om på avstånd och sa hejdå till doktorn för det här året.

Mer blodprover

Idag var det dags att åka till tant doktorn igen, de ville ha mer av mitt blod. Jag undrar egentligen vad de gör med allt mitt blod, jag börjar bli rädd att det ska ta slut. När doktorn hade stuckit mig så ville mitt blod, det lilla jag har kvar, åka ner i något rör. Hon fick några droppar av mig men inte mer.När jag kom hem så kändes det rätt skönt att hoppas upp i soffan och lägga sig och sova en eftermiddagslur. Jag fick iaf veta att mitt glukosvärde hade sjunkit lite men att jag behövde ha mer insulin från den där sprutan som "mamma" och "pappa" ger mig morgon och kväll.

Fler prover

Nu börjar det gå åt rätt håll med mina prover, eller iaf det ena provet. Mina värden har varit för höga men så helt plötsligt sjönk de och man kan se bara på mina sår att de läker mycket bättre. Jag tappar lite gammal hud och päls men än så länge så syns det inte allt för mycket.
Idag var jag inne och skulle ge de där läkarna mer blod, det börjar nog ta slut snart tror jag. Men iaf man ska ge blod två gånger ibland och idag var det en sådan dag. Tror ni att jag fick följa med "mamma" hem mellan då?? Nej både hon och den där "pappan" övergav mig där helt övergiven! En stund senare så satt "mamma" ändå på den där väntebänken och väntade på mig, phu! Vilken morgon!

I skogen!!

I söndags skulle "mamma" och "pappa" ut i skogen för att se om de hittade någon svamp. Hör och häpna, de tyckte jag var så pass pigg att jag fick följa med. Gissa om det var härligt att komma ut i skogen om så bara för en liten stund.Lite värre var det på måndagen när jag hade lite värk i benen och dessutom blev ivägkörd till tant doktorn som ville ha ännu mer blod från mig. Inte nog med att de skulle ha två rör först, jag blev ivägtvingad dit en gång till en stund senare, precis när jag hade somnat till här hemma. Jag var inte en allt för glad hund då kan jag meddela.

Sjukling

Nu tänkte jag berätta lite för er eller iaf ge er lite länkar där ni kan kika på mina problem.

Det hela började med att mina människor hittade sår i min nacke. De höll lite koll på dem men sedan förändrades dem och då klippte de bort allt mitt hårsvall som jag hade sparat ut i nacken. När de kom till veterinären så sa de direkt att det är fukteksem så jag fick ett alldeles eget schampo för mina sår. Sedan smörjdes jag med en salva. Tyvärr så hjälpte inte det som önskat så jag fick antibiotika också, som inte heller den har bitit på eksemen. Tyvärr har denna skiten spridit sig utmed min rygg så imorgon ska de söva ner mig och ta biopsier.
En av gångerna jag var inne så föreslog en av mina andra veterinärer att man skulle ta ett prov på min sköldkörtel. Det provet visade att körteln inte producerade så mycket hormon som den ska. Jag äter medicin för detta nu. Efter ungefär en vecka så började mina tvåbenta se biverkningar, jag började med att kissa mycket, sedan började jag dricka mycket, flåsa mycket och när mina ben skakade när jag stod på dem så fick jag åka in till doktorn igen.
Den gången tog de mitt kiss från morgonen och gav till en av de andra där som hjälper till. Sedan kom doktorn och tog blod. Det som hade hänt var att jag fick ännu en åkomma. Den här gången så var det Diabetes mellitus och nu får jag en spruta två gånger om dagen. Den tycker jag verkligen inte om!
När jag fick diabetesen konstaterad så slog veterinären lite i en bok och sa att hon ville göra ett prov om jag ev hade en sjukdom till. Jag låg där inne på sjukhushotellet hela dagen helt ensam utan varken "mamma" eller "pappa". De kom och hämtade mig på kvällen som tur var, jag är så olycklig när jag är ensam. Dagen efter fick vi provsvaren som tyvärr visade att jag även har Hypofysberoende Cushing. Fick ännu en medicin att äta.

I torsdags var jag inne och lämnade lite blod igen. Då kollade vi mitt blodsocker och det hade sjunkit från 34 (8 dagar innan) till 21. En bra förändring men det ska sjunka mer. Idag har jag varit på sjukan och lämnat blod två gånger. Inte bara jag som tycker det är jobbigt. Den här gången är det för att se hur medicineringen av cushingmedicinen går. Provsvar imorgon.

Här hittar ni mina veterinärer och de som hjälper till att hjälpa mig.

Det är tungt

För det mesta ligger jag på någon av mina filtar. De är så varma och goa och just denna är inne i sovrummet bredvid min "mammas" säng. Nu för tiden är jag rätt så trött men jag hoppas kunna återfå lite styrka snart.
Dock så lyckades jag kravla mig upp i sängen häromdagen för att trösta "mamma" lite. Hon var sjuk och hängig så jag kände att jag måste göra min plikt som hund.
Idag har jag varit hos min tant "veterinär" men egentligen tror jag inte hon är en tant redan. De är bra på det där stället och de pratar så lugnt och bra med mig. Testet de tog idag var lite bättre än sist. På tisdag ska jag in och göra ett annat test, två gånger samma dag! Ni får gärna hålla en tass för mig eller så där ute.

Återbesök hos doktorn

I måndags var jag hos den där farbror doktorn. Det var visst ett återbesök för mitt öga. Han sa att det inte såg ut att vara någon fara och nu ska inte mamma hålla på och krångla mer med mig, precis så sa han.
Jag njuter av att slippa min medicin men dessvärre så verkar jag gå miste om den där godisbiten också, det är jag inte helt nöjd med.
Det muttrades något om att jag hade ökat på mig i vikt men det kan jag då verkligen inte tro. Jag som är så smäcker!

Hos tant doktorn

Eftersom "Mamma" blir orolig för minsta lilla grej som är annorlunda med mig så fick den där "pappan" till slut nog, han ringde och bokade en tid hos min doktor. Idag fick jag komma dit och de undersökte mig på tok för mycket. Bäst är det om man bara åker dit och får ett stick och sedan får åka hem igen men jag kom inte så lindrigt undan. Tanten undersökte mina ögon då "Mamma" upptäckt något blått i ena kanten. Det var ingen fara men jag ska ha några droppar i ögonen ett tag nu. Jag får jättemycket beröm just nu för de tvåbenta tycker jag är så duktig, är jag inte alltid det? Sedan klämde tant doktorn på min mage för att kolla så den är bra. De tog även bilder på hur min mage ser ut invändigt (???) och det såg bra ut. Det som kunde vara lite oroande var levern så därför tog de från mitt blod och sedan skulle de se på det om jag är bra. Konstigt men det tycks funka iaf. Imorgon ska människorna ringa och få provsvaren. Min svans har lite mindre päls nu än vanligt också men det var ingen fara. Nu på kvällen var vi ute i det sköna vädret och gick en promenad. Skönt!

Ont i tassen

Uj uj uj, stackar mig. *Tycka väldigt synd om sig själv* I kväll har jag riktigt ont i min tass. Detta efter att veterinären tagit bort min klokapsel tidigare i dag.
Förhoppningsvis så räcker det med att en klo dummar sig denna gången. Förra hösten så blev mina tassar så dumma att jag fick ta bort alla mina klokapslar vid en operation. Tack och lov att man har med underbart bra veterinärer att göra.
När "mamma" och "farmor" var och hämtade mig hos veterinären förut så tog sig en av veterinärerna sig tid och pratade massor med "mamma" om min mage med mera. Det är ju verkligen toppen.
Något som är lite tråkigt är dock att det inte kommer bli mycket godsaker för mig i framtiden, det ska bara bli sån där id-hälsofoder. *Ger en sur min* Men om man slipper problem med bukspottkörteln så får det väl vara värt det. Veterinären sa i alla fall att jag ska kunna få något grisöra ibland. *Viftar på svansen*
I kväll har den där "pappa" figuren varit i väg och fixat massa saker med "lelle", i morgon så ska han också i väg, men då är det visst sånt där styrelsemöte i Lions. Det är tydligen väldigt mycket just nu att fixa med Katrineholms Lucia.

En "pillertrillare"

Jaha, då har man äntligen fått komma hem ifrån veterinären, "mamma" och "farmor" kom och räddade mig. Just nu är det väldigt synd om mig ska ni veta, jag har jätteont i min tass.
Den där "pappa" har precis varit och hämtat massa piller som jag ska stoppa i mig.
Veterinären drog bort min klokapsel på klon som var dum, så jag har jätteont men ligger här i soffan nu och blir bortskämd av "mamma".
Det blir nog en liten rapport senare igen.

Hos veterinären

Just nu så spenderar jag min förmiddag hos veterinären. Jag åkte dit vid 8.30 tiden med "mamma" och "pappa". Men veterinären ville ha mig kvar för att söva mig. Jag ska få min klokapsel borttagen, det är ju inte direkt något roligt alls men tydligen tyckte både mina tvåbenta och veterinären att det skulle vara bättre att ta bort den direkt med tanke på mina tidigare besvär.
Jag ska vara kvar hos veterinären fram till mellan klockan två och fyra i eftermiddag.
Det var lite roligt att gå in hos veterinären i dag för alla kom och frågade hur det var med mig, det känns ju skönt att de är engagerade i mina problem. En av veterinärerna kom direkt och frågade så fort "pappa" satte sin fot där inne hur dant det gått med min mage och hur jag mådde. Likadant gjorde ett par av sköterskorna. De är värsta gulliga. (Men jag kommer inte tycka om dem i eftermiddag när jag vaknar och har ont i min tass, lär ju ha ett stort paket om tassen).
Jag ska försöka få någon av mina tvåbenta att uppdatera här i kväll, men det kommer bli en "pipig" kväll.
(En liten beskrivning av problemet med klorna, i detta fallet ännu bara en klo; En inflammation i "klokapselfästet" som blir svullet och varar, tack och lov endast på en klo nu, men man är ju lite rädd att det ska komma på flera av klorna med tanke på att det blev så förra året).

Akut "Pankreatit" bukspottkörtel inflammation

Som jag tidigare berättade så ringde veterinären och med bekymrad röst talade om att de fått tillbaka Lizas prover i från det laboratorium i Tyskland dit proverna skickats.
Med hjärtat i halsgropen så åkte vi för att träffa veterinären på avtalad tid.
Provet för pancreatic lipase (Bukspottkörtel inflammation) såg ut så här, med en skala bifogad på pappret vi fick av veterinären:
Upp till 200 ug/L är normalt
Mellan 201-399 ug/L då KAN det vara fel
Över 400 ug/L då har man det här
Lizas ligger på 766 ug/L.
Hon har alltså nästan det dubbla mot vad som är gränsen.
Så jo hon är riktigt sjuk.
Vad gäller nu då? Jo, ett väldigt fettsnålt foder som Liza ska äta små små portioner av flera gånger om dagen samt tabletter som är smärtstillande och har antiinflammatorisk effekt.
Fodret var verkligen inte det billigaste då det kostade över 100 kronor kilot. Men de är så snälla på djurkliniken så att vi fick med oss några "provpåsar" att använda först om Liza inte skulle acceptera att äta det, och då skulle vi få lämna tillbaka det foder vi köpt.
Veterinären berättade också att jag fått precis rätt behandling för symptomen, ingen mat eller dryck på minst tre dygn, vilket är viktigt för att bukspottkörteln ska få vila och läka, samt att om den blir överansträngd kan pressa ut magsyra i magen vilket i sin tur kan bli väldigt allvarligt och leda till döden. (Se förklaring av sjukdomen nedan).
Efter vi varit hos veterinären så bar det direkt av till apoteket för att hämta ut tabletterna, där inne var det inte lång kö, men det var visst pensionärernas dag där, för det var väntande och väntande i 25 minuter fick vi vänta på att få vårat recept omhändertaget och få asken med tabletter.
Väl ute därifrån så åkte vi till en skogsdunge där lite behov kunde uträttas. Samtidigt så passade "Pappa" på att ringa till Villes matte och berätta hur det var med mig, hon hade skickat ett gulligt sms från Ville precis innan vi skulle in till veterinären.
Har hittat lite information om Lizas sjukdom, inflammation på bukspottkörteln på engelska som jag lät Google översätta delar av eftersom jag inte hittat någon information om det på svenska när jag sökt:

Drabbade djuren: 
Hundar och katter. Medelålders till äldre tikar är mer sannolikt att påverkas av pankreatit än andra hundar. Hundraser med en högre incidens av sjukdomen omfattar miniatyr pudel, Cocker spaniel och dvärgschnauzer. Pankreatit är svårare att diagnostisera hos katt än hos hund.
Översikt: 

Canine pankreatit är en potentiellt livshotande sjukdom som oftare drabbar medelålders till äldre tikar. Bukspottkörteln är en körtel som fungerar som en del av matsmältningen genom att producera enzymer som bidrar till att bryta ner mat. Tyvärr, om dessa enzymer blir aktiverade i genomföringen, börjar bukspottkörteln smälta egen Körtelvävnaden, skapar inflammation eller pankreatit.
1. Tolvfingertarm
2. Bukspottkörtel
3. Magsäck
4. Matstrupe

Typiska symtom är kräkningar, aptitlöshet och buksmärtor, men ibland tecken kan vara lindriga eller vaga. Svårighetsgraden av sjukdomen och svarar på behandlingen varierar från fall till fall. Djur med svår sjukdom kan dö, antingen av komplikationer eller avsaknad av svar på behandlingen.
Diagnos och behandling syftar till att identifiera och undanröja eventuella bakomliggande orsakerna till pankreatit. Sjukdomen är bäst förhindras genom att korrigera fetma, se till att djuret inte äter fet mat, och förhindra andra villkor förknippade med pankreatit.
Kliniska tecken:
Den kliniska tecken på pankreatit hos hundar varierar, men inkluderar kräkningar, anorexi, depression, smärta i övre buken, diarré, allvarlig svaghet eller kollaps, uttorkning, chock och feber. Hundar kan uppvisa tecken på buksmärtor genom att handla rastlös, flämtande, gråta eller skrik när de plockas upp, skakar, stående med en krökt rygg, eller ligger med front ner bakre del och förhöjda.

Beskrivning: bukspottskörteln är en V-formad körtel som finns inom den vävnad som ligger vid den vinkel som bildas av magsäcken och tolvfingertarmen. Ledningar som leder från bukspottkörteln leverera matsmältningsenzymer bildas i genomföringen till tolvfingertarmen. Bukspottskörteln har ett antal funktioner, inklusive utsläpp av matsmältningsenzymer som bidrar till nedbrytning och upptag av näringsämnen intas, och utsöndringen av skyddande medel som motverkar magsyra när digesta in i tolvfingertarmen. Skyddet av körteln sig från autodigestion av enzymer som den producerar är en annan viktig funktion i bukspottkörteln.
Inflammation i bukspottkörteln eller pankreatit, beror på misslyckandet av körteln att förbjuda aktiveringen av matsmältningsenzymer medan de fortfarande är i genomföringen. Pankreatit kan vara akut, utan några långsiktiga effekter, eller kronisk, som innebär en permanent missbildning av körteln. Kronisk pankreatit fallen handlar ofta återkommande anfall av akut sjukdom.
Läs mera på: http://www.pets.ca/encyclopedia/pancreatitis_dog.htm

Oroande veterinärsamtal

Vid lunchtid så ringde veterinären upp oss, de hade fått svaren på de prover som tagit på Liza och de såg inte bra ut. Veterinären vill träffa oss under eftermiddagen så vi ska åka dit vid 16 tiden.

Fått komma hem nu

Hejsan alla bloggvänner, nu har jag fått komma hem i från veterinären för dagen. Förhoppningsvis behöver jag inte åka tillbaka dit i morgon. Jag ska få dricka vatten i kväll och i morgon ska jag få prova att äta en liten liten portion med mat. Jag har just fått 3 dl vatten att dricka och vi hoppas väl alla att jag får behålla det i min mage.
I morgon vid 11 tiden så ska "mamma" och "pappa" ringa till veterinären och höra om mina provsvar har kommit in. Skulle det vara så att det jag dricker kommer upp igen så får vi åka tillbaka till veterinären i morgon igen. *Hänger med huvet*
Men vet ni? Det är så skönt att få komma hem, när "mamma" och "pappa" kom till veterinären så hördes det lång väg att jag saknade dem för mina övergivna tjut ekade i hela byggnaden.
Jag slipper tratten i natt för den snälla sköterskan tog bort kanylen i från mitt ben. Då kan man sova lite mera tryggt.
Jag uppdaterar lite senare om hur det går med drickandet och om hur jag har det.

Natten och åter till veterinären

Nu har jag fått åka tillbaka till de där veterinärerna, de är faktiskt inte så tokiga, jag blev jätteglad när en sköterska kom och hämtade mig för att gå i väg. Det är väl ett tecken på att de är snälla med mig?
I natt så har jag fått sova med den där dumma tratten igen, bara för att jag inte ska vara allt för intresserad av kanylen som jag har kvar i mitt stackars ben.
Det har varit en "jobbig" kväll och natt tycker mina tvåbenta, jag är mycket piggare och har visat stort intresse för att både dricka och äta. Framför allt för att dricka, men inte fått göra det på order från veterinären. Jag har pipit ganska mycket och visat vart kranarna finns där det brukar komma vatten. Men inte har jag fått något inte. *Fnyser*
Jag lyckades i alla fall sova en del i sängen med "mamma" och "pappa".
När vi hade kommit till veterinären så var jag först lite nervös och gömde mig under "mamma" för att ingen skulle se mig. Men när veterinären och sköterska kom in så blev jag jätteglad.
Det första som hände när jag kom till veterinären var att "pappa" fick hjälpa till och lägga mig på britsen för att bli röntgad. "Pappa" fick ta på sig ett jättekonstigt tungt förkläde och så hålla mig på plats. Röntgenbilden visar att den samlingen med kontrastvätska jag hade i främre delen av magsäcken i går har börjat röra sig genom tarmarna, så att den inte var fast på ett ställe. (Vilket förbryllade veterinären i går).
Nu ska jag få dropp så jag åter får vätska i kroppen och så ska provsvar inväntas. Om det kommer och visar att min bukspottkörtel inte är inflammerad så ska jag äntligen få prova att dricka lite och se om jag får behålla det. Veterinären tyckte också att jag verkade mycket piggare i dag.
Jag skulle få åka hem vid tretiden i dag.
Om ni undrar vart jag får min vård så är det hos djurkliniken i Katrineholm.

"Nattpermission" från veterinären

Hejsan igen alla, nu har jag fått bli hämtad av min älskade "mamma" och så den där "pappa" figuren från veterinärerna. Gissa om jag vart överlycklig när de kom för att hämta mig.
Sköterskan som kom in med mig klarade inte riktigt av att hålla i mig, men hon log så glatt åt att jag vart så glad över att se min älskade "mamma". Den där "pappa" dummade sig och skulle prata med den där doktorsfiguren, jag tjöt så dant och lyckligt att de var tvugna att gå ut ur rummet.
Jag har blivit röntgad två gånger under dagen, och fått äcklig kontrastvätska i mig. Röntgenbilderna förbryllade dock veterinärerna en del, när vätskan skulle ha passerat min mage visade det sig att den del av vätskan stannat kvar i främre delen av min mage. Vad som orsakade det kunde inte veterinären riktigt svara på, om jag hade fått i mig något främmande föremål som låg där, eller om det var något annat som orsakade det. När jag kommer tillbaka i morgon till veterinären så ska jag direkt få dropp så min kropp får vätska och sedan ska jag in på röntgen igen för att se om det fortfarande finns kvar där. Om så är fallet så ska jag få äta en kamera som jag förstod det, så de ska titta i min mage med den. Asså det låter hemskt.
I morgon så SKA vi få svar på om det är bukspottkörteln som är inflammerad på mig, tydligen så har det provet skickats till ett laboratorium i Tyskland.
När jag fått hälsa på "mamma" och äntligen fått lite uppmärksamhet av "pappa" så fick vi åka hem. Jag kände mig lite piggare när jag kom hem så det första jag gjorde var att gå och kolla där min vatten och matskål stod, men asså hallå? De var borta.
Så fick jag höra att jag varken får äta eller dricka något i dag heller, (beroende på om det skulle vara bukspottkörteln som är inflammerad) nu när jag visade lite intresse för det. Tydligen så ska det räcka med det jag fått via dropp, men det accepterar jag ju inte.
Jag har redan börjat gå runt och pipa och klaga (håller det i sig är det ju ett klart pigghetstecken, men känns hemskt att inte få ge henne något).

Bilden är dålig, men visar min mage med äcklig vätska i sig, tyvärr så går det inte riktigt att se samlingen av vätska i min magsäck för det blev väldigt ljust just där bilden togs av någon lampa eller liknande. Men så ser min mage ut i alla fall.
Jag återkommer väl med en liten uppdatering senare i kväll om hur jag mår.