Asså nu är måttet rågat. "Mamma" och "pappa" har satt mig på diet bara för jag gått upp så mycket sedan jag började med kortisonet och att vi inte kunnat ha så långa promenader. Men när de så ställer fram en hel tallrik med sallad till mig, det är att gå för långt. *Fnyser*Sedan när de börjar skratta åt mig bara för jag råkar äta en liten bit tomat eller femton i från fatet, hur taskigt är inte det lixom? *Surar*
Känns som om hela min stolthet har kränkts.
Inlägg
5 kommentarer:
Ja fy nån måtta får det väl vara!! Vi är ju ståtliga rovdjur som ska käka kött. Du får gå i strejk!!!
Ja, verkligen, fast just tomater kan vara ganska så gott. Sen de där tabletterna de lurar i mig gör att jag faktiskt äter lite av varje. På gott och ont. Jag hoppas på att "pappa" ska förse mig med ett styke kött i kväll.
Jag borde också gå på diet, fast jag vare sig käkar kortison eller är hund... Blä för dieter. Urk och dubbelurk!
Jobbigt med kortison. Blir ju jättehungrig av det.
Men Liza dags att blogga. Nyp din pappa i baken så vi får läsa lite om vad som händer.
Skicka en kommentar