En lång dag

I dag blev det en lång dag, den började med att vi åkte till Beckershov och husvagnen med massa saker inför helgen, där blev det en snabb fika innan det skulle bära av hem igen för nästa sak.
Det var så här att det skulle vara sånt där möte som "pappa" går på ibland, ja alltså Lionsmöte. Det var styrelsen som skulle samlas hemma hos Ferenc, där de där hästmonstren bor.
Det visade sig ganska snabbt att det hela började bra, för "pappa" hade med sig en boll. Ok, det är väl knappast troligt att "pappa" tänkt så långt att packa ner den så det var väl kanske "mamma" vi ska tacka för att den kom med, men "pappa" hämtade bollen i bilen i alla fall.
Asså jag är ju bara hund så jag kan ju inte riktigt hålla reda på sånna där saker.
Det var i alla fall värsta roliga att få springa och hämta bollen och jag kunde verkligen inte få nog av att springa fritt och njuta.
Det var bara så kul att jag glömde bort allt annat. Jag hade ju en massa människor där att skälla på också. Ja, asså så de gav mig den uppmärksamheten jag kräver och så kräver jag ju så klart att de gosar på mig. Det är jag väl värd?
De har en helt underbart stor gräsmatta som är som gjord för att en vovve ska springa på och hämta en boll.
Kasta mera, kasta mera, kom igen, kasta nuuuuuu.
Öhh, ska du kasta den där bollen till mig eller?
Na-na-na-nana, "pappa" kan inte ta mig.
Asså av allt springade så blir man ju helt slut, min tunga hängde nästan ner till marken efter en lång stunds bollkastande.
När vi lekt färdigt så var jag verkligen helt slut. Men jag kunde inte riktigt koppla av på hela kvällen. "Pappa" övergav mig ju för att vara med de andra och ha det där Lionsmötet. Jag och "mamma" blev ensamma och övergivna tillsammans med "Gabban" och barnen. De fick leka kökspersonal till "pappa" och de andra.
Egentligen värsta dåligt, för jag lovar att jag hade kunnat tillföra en massa till deras möte. Jag hade dessutom kunnat hjälpa till att äta all den maten som de skulle sitta och vräka i sig.
När de ätit så satt jag och "mamma" övergivna tillsammans med de andra medan "pappa" och kompani rodade sig med att köra en fyrhjuling på en åker och massa sånna saker.
Jag tycker att det är värsta dåliga saken faktiskt, de borde alla ha kommit och gosat på mig.
Ok, jag är extra otålig just nu för jag är skendräktig så jag tror att "mamma" tänkte lite elaka saker om både mig och "pappa" för att vi fick vänta. Hmmm, nej föresten, hon skulle nog aldrig tänka elaka saker om mig, så det måste bara vara "pappa". *Flåsar nöjt*
Till slut fick vi äntligen åka hem. Med oss i plåtlådan fick vi "Patrik", han är snäll. Han kom på vad det kan vara för fel på "mammas" plåtlåda, och lovade att han skulle försöka hjälpa till att fixa det. Det är ju värsta snällt ju. Det är väl bara att hoppas att det är det felet som han tror det är också, men det får vi se nästa vecka.
Men alla kan väl hålla sina tassar och tummar för oss. Nog för jag hatar att sitta i den där plåtlådan så är den ändå bra att ha för att ta sig till ställen. Vill ju kunna åka och hälsa på "morfar", Sigge och ja, inte minst Ville-raringen i sommar.