Ville på besök

I dag kom han äntligen. Jag menar verkligen äntligen, min kärlek, min kille Ville. *Viftar glatt på svansen*
Vårat möte började lite avvaktande emot varandra på en promenad, jag visade Ville åsen som ligger här där jag bor. Ja, självklart så visade jag min koja och några bra ställen där. *Flåsar nöjt*
Det dröjde inte länge innan vi fann varandra och nästan gick "svans i svans". Ja, asså vi är ju hundar så vi kan ju knappast gå hand i hand. Vi promenerade med glada steg hem till min lägenhet.
Vi hade tid för att gosa och nosa med varandra, det var så mysigt att ha honom här. Han kollade in alla mina ben och leksaker. Självklart så lät jag ju honom provsmaka benen och i mellanåt så bytte vi ben med varandra. Min "pappa" bjöd till och med Ville på ett par morötter som han tycker om så mycket. *Flåsar nöjt*
Eftersom Ville och hans matte hade kört så långt så passade "mamma" och "pappa" på att bjuda Villes matte på mat, ja, så klart mig och Ville också. Det är ju söndag i dag så det blev riktig söndagsstek till mat. Jag och Ville hjälpte självklart till att fixa steken. Den var ju tvungen till att provsmakas när den skulle skäras upp. Och vad bättre än att två glada vovvar provsmakar.
Både jag och Ville var väldigt nöjda med matlagningen.
Såklart så fick Ville och jag varsin tallrick med stek, potatis och sås när de tvåbenta åt. *Flåsar nöjt*
Asså han är verkligen ett charmtroll min kille. *Beundrar*
Villes matte såg till så att vi fick oss lite fika efter maten. Det var ju riktigt gott. *Slickar sig om munnen och pussar lite på Ville*
Vi hade oss en riktig mysstund under bordet. Han är riktigt go min kille. *Suckar saknande*
(Klicka på bilden för att se den större) Vi hade det riktigt mysigt.
Jag var ju tvungen att undersöka Ville riktigt. *Flåsar nöjt*
Innan det blev dags att gå ut så vinkade Ville hejdå till oss. Visst är han söt?
När vi kom ut så blev det en liten kort promenad tillsammans och de tvåbenta pratade en massa. Så var det dags, Villes matte öppnade bilen och Ville skulle in där. Det visade sig att Ville tycker lika illa om sånna där plåtlådor som mig. Vi måste ju vara skapta för varandra.
När Villes matte stängde bagageluckan om Ville så blev jag jätteledsen, men förhoppningsvis så får vi träffas igen. De tvåbenta sa ajö till varandra och ja, även jag då. Men jag hade velat att Ville skulle stanna.
När jag kom in i min lägenhet igen så var där väldigt tomt efter Ville. Jag har spenderat lång tid i kväll att sniffa efter Ville. *Saknad*