Hemskt övergiven

Asså i dag hände det något riktigt hemskt. Dagen började som vanligt, väldigt bra med massor av gos och mys, och fortlöpte så också, ända tills, ja det är verkligen hemskt, "mamma" tog på sig och gick ut. UTAN MIG! *Yyyyyyylar*
Hur kunde hon? Lämna mig ensam. Hela min värld rasade i hop liksom.
Ett par timmar, dagar eller om det var minuter efter att hon gått så hörde jag en nyckel i dörren och blev så klart överlycklig och tänkte direkt att hon så klart skojade med mig. Men in kommer den där "pappa" figuren. *Fnyser*
Inte hade han någon "mamma" med sig inte, jag var fortfarande lika olyckligt övergiven här hemma. Jag övertalade "pappa" om att vi var tvugna att ge oss ut på en promenad så att vi kunde leta reda på "mamma", men jag letade överallt på de ställen vi brukar gå, men inte något spår av "mamma".
Den där "pappa" figuren pratade något om att "mamma" skulle vara i väg och skjutsa en kompis för att hämta hennes bil på Volvo. Men asså måste hon överge mig för det?
När vi kom in igen så fanns det ingen "mamma" där heller. Asså det är ju skandal. Jag var helt förstörd och la mig i min fåtölj och deppade lite.
Fast jag kom på efter en stund att det kanske inte var så dumt att den där "pappa" figuren var hemma trots allt. Jag kunde ju charma honom att gosa på mig, och busa lite med honom.
Vi gosade och busade en liten stund och vips så kom "mamma" in genom dörren igen, det var knappt att jag märkte det. Konstigt det där, för sen var det som om hon aldrig lämnat mig.