Höstdepression?

Hejsan alla, här har det väl inträffat lite av vad man kan kalla för höstdepression. Det har väl inte alls hänt så mycket direkt i vardagen. Min älskade "mamma" har ännu inte återhämtat sig helt i från förkylningen, tycker massor med synd om henne. Det är den där dumma "pappas" fel att hon är förkyld, för han var förkyld först.
I dag hände det något dumt dock, som jag bara måste berätta om. Men först något roligt. "Farmor" var här hos mig och hälsade på i dag. Mina tvåbenta skulle åka och handla, samt att "farmor" skulle få mat här, så då kom hon och hälsade på och jag fick i uppdrag att vakta henne medan mina tvåbenta handlade. Det var faktiskt värsta bra, "farmor" är väldresserad att gosa på mig. *Flåsar nöjt*
Nu till det dumma, och lite förnedrande. I kväll när jag och "pappa" var ute och gick i det hemska och hälsovådliga regnet så gick det en person bakom oss som jag tyckte var väldigt intressant så jag gick helt oskyldig och tittade på personen. Då, ja då hände det... PANG... sa det bara helt plötsligt. Jag blev sittande och helt groggy. Jag hade blivit överfallen av en stor stolpe.
Asså det var verkligen hemskt, och ont i huvet gjorde det, så pass att jag såg stjärnor. O vad gör då den där "pappa"? Jo, skrattar. *Surar*
Där satt jag groggy, överfallen av en stor vägskylt som bara anföll mig när jag gick där, och så blir jag skrattad åt. (Ok, lite synd om mig tyckte han nog för han var snabbt framme och tittade till mig, men skrattade och sa åt mig att jag skulle se mig för).