Hemma på "permission"

Hejsan alla mina bloggvänner, och ett stort tack för alla "krya på sig" önskningar måste jag verkligen säga. Jag har nu fått komma hem från veterinären och ska få vara hemma över natten. Men jag ska tillbaka till veterinären redan klockan 07.30 i morgon bitten, asså att gå upp så tidigt är normalt inget för mig, jag är ju morgontrött.
Jag har fått dropp hela dagen i dag, och smärtstillande. Veterinären misstänker att jag har en inflammation på bukspottkörteln, men kan inte säga säkert att så är fallet innan de fått svar på prover som de skickat i väg.
Jag har fått stränga order om att jag varken få äta eller dricka, om felet beror på bukspottkörteln så ska man tydligen inte "anstränga" magen.
Mina tvåbenta har använt sig lite av google för att försöka hitta lite information om man fått en inflammerad bukspottkörtel, men information om det och hund är ganska bristfällig vad vi kan hitta. Jag har under dagen fått stå ut med att massa olika prover har tagit på mig och jag har blivit röntgad, så att felet på mig ska hittas i alla fall, även om det inte skulle vara det felet som veterinären misstänker.
Nu när jag är hemma så är jag väldigt trött och orkeslös, jag har inte visat något intresse för att varken äta eller dricka, vilket inte är ett gott tecken men samtidigt var det ju något jag inte fick göra. Enligt veterinären så ska jag klara mig på den vätskan jag fått via dropp under dagen tills i morgon bitten då jag ska få mera.
På bilden ser ni mig trött men lycklig och tjutande när "mamma" och "pappa" kom och hämtade mig. Ni kan även på bilden se att min mage är ganska svullen.
Nu här hemma så kom en vän till mina tvåbenta på besök, då blev jag faktiskt nästan lika lycklig och högljudd som vanligt, men återgick snabbt till att ligga halvt utslagen under soffbordet.
Mina tvåbenta ser väl inte så speciellt mycket fram emot natten då jag ska sova med en stor (fån)tratt på huvet. Jag brukar inte riktigt acceptera det, men måste ha det så jag inte blir allt för nyfiken på mitt ben där jag har en kanyl.
Mina tvåbenta känner sig väldigt hopplösa över mitt tillstånd då de inte kan göra något för att hjälpa mig, annat än att gosa på mig, men vi får verkligen hoppas att veterinären har något bra och positivt att säga i morgon.

Det kommer nog en uppdatering om hur jag mår innan det är dags att försöka sova för mina tvåbenta.

Ville min raring, du är så gullig som skriver om mig i din blogg, jag tänker på dig och önskar du var här och tog hand om mig.