Inlagd på sjukan

Detta är ingen rolig morgon ska ni veta. Jag fick inte behålla den lilla vätskan "mamma" och "pappa" fick i mig i går kväll/natt utan den kom upp igen när "pappa" försökte få med mig ut för att göra natttoalett, i alla fall delar av den.
Så "pappa" ringde direkt i morse till min veterinär och vi fick åka dit direkt.
När vi kom dit så fick vi gå in bakvägen, värsta bra för mig som i vanliga fall stressar upp mig ordentligt i väntrum. Jag undrar om de inte byggt det där rummet speciellt för mig. Visserligen för jag inte besökt veterinären sedan de flyttade till sin nya byggnad, men jag pep och tjöt så dant när vi besökte dem när de låg i en källare.
Direkt när vi kom dit så fick vi möta en trevlig sköterska som kände igen mig och kallade mig "pip-liza". Asså det är ju bra att vara kändis, men jag vet inte om det var bland det mest positiva att de mindes mig så. Eller jo, det var det. Det är ju alltid trevligt när man kan ge intryck på folk och jag tror faktiskt att alla där vet vem jag är även om det var länge sedan jag var där.
Vi fick vänta en stund efter att sköterskan tagit emot oss men sedan kom den där veterinären, någon jag aldrig träffat förut, men hon verkade trevlig tills hon började klämma på min mage, det gjorde ont. Inte nog med att hon klämde på min mage, hon stoppade in ett finger i min bak. *Fnyser*
Asså nog med att mina tvåbenta stoppat in en termometer där förut men min bak är faktiskt mina ytterst privata delar. *Slokar med huvet*
Veterinären berättade att jag skulle in och rönkas, så skulle det tas blodprov på mig och jag skulle få dropp eftersom jag inte fått i mig någon vätska.
Vi fick sätta oss och vänta en stund igen tills det kom en annan sköterska, hon muttrade något om att hon skulle ta mitt blod och "mamma" blev helt blek i ansiktet. Jag förstod direkt att mitt blod får ingen ta.
"Mamma" och "pappa" fick hålla i mig på bordet medan sköterskan stack mig med en nål.
Det var jättehemskt, och "mamma" hölt på att svimma.
När det var gjort så lämnade hon nålen (kanylen) kvar i mitt ben, ska hon sno mera av mitt blod senare tro?
"Mamma" fick ta av mig mitt koppel och den där sköterskan satte på mig ett annat koppel och så sa hon att mina tvåbenta fick åka hem men jag skulle stanna.
Jag försökte lite desperat att påpeka att jag minsan inte ville bli lämnad själv där med nålar och saker men det hjälpte inte.

(Det var en minst sagt hemsk känsla att få gå i väg ifrån veterinären med kopplet i handen utan Liza, det går ju inte hjälpa då att tänka hemska tankar. Vi ska ringa vid halv två till veterinären och höra om de kommit fram till vad som kan vara fel med mig).